Innan vi påbörjade vår semester den 22 augusti, hade jag föreslagit att vi ska sträva efter att promenera åtminstone 5 km varje dag – det är det lägsta målet. Det är förhållandevis enkelt att bli bekväm och slö i husbilen när man är ute och reser på det sätt som vi gör just nu. Vart vi faktiskt hamnar är oväsentligt; vi ska bara se till att ta de där 5 kilometrarna oavsett väder och vind. Och sanningen är att vi faktiskt har hållit fast vid detta löfte till oss själva. Jag erkänner att jag är den mer lata av oss två när vi är på resande fot! Men nu har Annika motiverat mig och tjatat på mig för att vi ska ge oss ut och det är helt okej eftersom idén faktiskt var min från början. Det är lätt att lova något när det ännu är flera månader kvar! Nu har jag dock indirekt ”svalt min egen krok”.
Söndag/Måndag dag tillbringade vi i Sösdala hos Annikas tidigare grannar, som hon en gång i tiden hade i Gnesta. Vi besöker dem en gång om året, alltid på vår återresa från våra resor i Europa. Det har varit ett välkommet avbrott från husbilsresandet då vi hade varit ute i fem till sex veckor. Det roliga är att det blir som en snabb uppdatering sedan sist och det känns inte som om vi har varit ifrån varandra särskilt länge, trots att det har gått ett helt år sedan senast. En kväll fylld med god mat, dryck och trevligt sällskap utomhus.
Efter vi sagt adjö idag, begav vi oss till Finnstorp naturreservat, som är beläget i Söderåsens nationalpark, liknande Sörmlandsleden. Tanken var att vi skulle ge oss ut i en bokskog, men det blev besvärligt att parkera eftersom husbilen är något större och jag vill inte tvinga in den på trånga ställen. Vi märker ofta att folk vi möter på smala vägar blir osäkra när de ska passera husbilen. Vi försöker hålla oss så långt till höger som möjligt, ibland till och med utanför vägbanan med ett hjul.
Finntorp naturreservat erbjöd det mesta; en vältrampad stig som till och med skulle passa för barnvagnar eller rullstolar. Stigen slingrade genom bokskogar, granar och blandskogar. Mitt i allt hittade vi en informationstavla som berättade historien om Finntorp gård. Det visade sig att det en gång i tiden funnits en stor herrgård där, ägd av två bröder som spenderade hela sina liv där. Efter att de sålt den på grund av ålderdom förföll den snabbt och idag syns knappt några spår av den. Några fruktträd med äpplen och päron var det enda vi kunde se, samt antydan till en gammal husgrund. När vi återvände till husbilen var det dags att fylla på förrådet igen, för imorgon är det dags att bege oss till Råå vallar strax utanför Helsingborg, där vi kommer att stanna fram till fredag innan vi fortsätter resan norrut mot Olshammar.
Vädret i Helsingborg fram tills vi åker vidare mot Askersund, känns som vi prickat rätt hela semestern!
👍